Om femton minuter har jag befunnit mig i Örebro exakt ett dygn, och jag har redan insett att jag är forever norrlänning. Kan ej undgå hur äcklig Coops mjölk är och inte heller hur mycket småstadsmänniska jag är. Igår var jag och handlade med Viktor, killen vars lägga jag hyr nu. Och han plockar massa "standardgrejer" i korgen och jag bara hakar på och plockar samma för jag känner inte igen hälften av varorna. Liksom äggen kommer ju inte från Yttertavle direkt... Sen när jag kommer hem inser jag äger ett mjölkpaket från Coops egna märke, tycker det är helt obeskrivligt sjukt. Jag visste att mina instinkter jag hade som barn om att Norrmejeriers mjölk var the one and only. Givetvis var det så att mjölken smakade rinnande grädde. Men förutom den incidenten så har allt gått hur bra som helst!

 

Inga borttappade väskor som Umeå Airport brukar vara duktiga med, Viktor var världens snällaste som kom och hämtade upp mig och visade mig runt en massa igår fastän han hoppade fram på kryckor, boendet var nästan så bra som min egen lägenhet (bilden är en liten del av vyn från balkongen, inga träd i vägen, woho!), introduktionen idag var rolig och där träffade jag även lite andra nybakta tandläkarstudenter från olika håll som skulle flytta hit. Och vi alla enades om att det var lite första-dagen-på-uni all over again med alla nya ansikten, och med alla vi kommer träffa under det här traineeåret och ingen som kände någon eller visste något om staden osv. Det här är inte hemma, kommer nog aldrig heller att bli (eller vi ser väl haha), men jag tror ändå att det här blir svinkul!

Tänkte sammanfatta min tid här i UÅ lite kort, för snart är ju den tiden förbi.

Första året pluggade jag ju tyska ett år. För att jag ville att CSN skulle försörja mig och för att jag tycker att tyska är kul. Tillslut blev vi ju riktigt bra. Jag hade bland annat dessa två i min klass, vilket jag är oerhört glad över, de och mina lärare öppnade mina ögon för feminism bland annat som jag inte kunde ett skit om, och vi hade även mycket diskussioner om integration och ens självbestämmande över sin egna kropp och andra viktiga saker. Och eftersom att alla alltid ville få sig förstådda tog vi långa omvägar i det tyska språket för att göra sig förstådd, för vi pratade jämt tyska. Så himla glad och stolt över mitt första år.