Mellan fjällen, himlen, jorden, älskling hör du ropen.

Vår roadtrip började med att köra oändligt många timmar för att nå Bodö och färjan som skulle ta oss ut till Lofoten. Men det var kul att köra tvärs genom Norrlands inland och se platser jag inte sett på många många år. Till exempel så dog jag och Olivia lite av nostalgilycka när vi stannade för att tanka på Handlar'n i Jäckvikk.
 
Vi missade dock färjan och fick köra ytterligare två timmar för att ta nästa färja. Halv sex på morgonen rullade vi in i båten, som skulle ta oss till kanske de vackraste vyerna jag skådat. Jag var helt amazed.
Vid lunchtid nådde vi Lofotens huvudstad, Svolvaer. Det efter att vi stannat bilen tusen gånger för att ta kort på alla vackra vyer. Och Svolvaer var ju inte mycket sämre, massa små gulliga färgglada hus och söta fiskebåtar och lyftkranar och allt annat sånt som har med havet att göra, sånt som jag är så himla svag för.
Vi körde vidare tills Florian plötsligt stannar bilen och utbrister "Men hörrni, vi måste ju doppa fötterna, inte sant!?" Min och Olivias reakton på detta var "Crazy germans..."
SELFIES. Okej hatar det ordet...
Frammåt kvällen nådde vi Narvik. Där vi bodde hos en stört skön snubbe i en kyrka. Där bodde även ett gäng invandrarkillar från Eritrea som lagade mat åt oss hela tiden. Vi satt hela tiden vid matbordet och alla bara "Spise!! Spise!!!" sedan ösde de på mer mat på våra tallrikar. Finns få tillfällen då en varit så mätt kan jag säga. Men det var ett himla mysigt gäng vi bodde hos där. 
I Narvik spenderade vi en dag, vi åkte runt lite utanför staden, sen gick vi upp längs deras gigantiska skidbacke och förargade oss över att vi hade lämnat skidorna hemma. Hittade en sån här Moskoselkåta mitt uppe i bergen.
 
På kvällen gav vi oss av mot Kiruna, vi hamnade mitt i den sjukaste snöstormen, man kunde se cirka tio meter framför sig och det var fruktansvärt svårt att se om man fick möte av en bil. Jag försökte sova hela vägen för att slippa obehaget, var nämligen säker på att vi skulle fasta och dö. Allt var liksom upplagt för ett skräckfilmsscenario.
Men till slut nådde vi fram till Kiruna. Första dagen där spenderade jag och Olivia med att strosa runt, samt sitta och läsa på ett café. Där hittade jag den dödsgodaste kladdkakan. Helt perfekt var den, med hallonmousse på. 
På eftermiddagen mötte vi upp dessa två som hade spenderat förmiddagen med skoterkörning. Vi begav oss till ishotellet för lite färgglada drinkar. 
Sista dagen var det hundsläde på schemat. Och vädret var på topp.
Sedan körde vi den långa vägen söderut igen. Med lite diverse stopp, här är vi vid Storforsen till exempel.
Sjukt jäkla najs resa måste jag säga. Hade cirka noll förväntningar när vi åkte iväg, men nu inser jag vilka privilegium man har haft runt om sig hela tiden när man har växt upp i Norrbotten. Tänker att man blir nog lite hemmablind. Sedan har jag aldrig tidigare fattat grejen med vintersemestrar. Men nu gör jag det definitivt.
 
Men men...
Nu orkar jag inte skriva mer. Och jag tycker du som läst ändå ner hit har gjort det bra, applåd till dig!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv